Röda linjer i demokratin – när principer krockar med verkligheten. Behövs dessa röda linjer?
* * Vecka 45, 2025 * *
I denna debatt är panelen förstärkt; från Tidösidan deltar Herr Blågul och från oppositionen Fru Rödgrön.
Röda linjer behövs för att vissa partier helt enkelt inte står för de demokratiska värderingar som vårt land bygger på. Jag kommer aldrig sätta mig i ett rum och förhandla med ett parti som vill inskränka människors fri- och rättigheter. Det handlar inte om ovilja – det handlar om moral.
Fast demokrati handlar ju om att prata även med dem man inte håller med. Om du sätter upp murar överallt, Fru Rödgrön, hur ska du då någonsin få igenom något överhuvudtaget? Man måste kunna samarbeta i sak, även om man inte delar världsbild.
Ja, men det finns gränser! Ska man samarbeta med extremister bara för att “vara pragmatisk”? Var går din gräns, Herr Blågul – när demokratin redan har börjat ruttna inifrån?
Det där är ju bara floskler. Om du på allvar menar att du värnar demokratin, då måste du också respektera att hundratusentals väljare lagt sin röst på partier du inte gillar. Att vägra tala med dem är inte demokratiskt – det är arrogant.
Om jag får säga något här – Det är väl uppenbart att politiken i Sverige har blivit mer moraliserande än praktisk. Alla är upptagna med vem de pratar med, inte vad de pratar om. Det är som att man hellre tappar makten än delar kaffemaskin med fel person.
Jag håller helt med Adam. Jag jobbar med teknikprojekt där folk tycker helt olika – men vi måste samarbeta för att något ska fungera. Demokratin borde fungera likadant. Man kan inte bara “avinstallera” dem man ogillar.
Men det här är inte ett IT-projekt, Berit! Det här handlar om människors värderingar, inte programkod.
Fast systemkrascher beror också på dåliga värderingar – till exempel när man vägrar uppdatera sig.
Om vi ska vara ärliga så är röda linjer ofta mer politisk teater än moral. Man vill markera avstånd, inte lösa problem. Men vad händer när problemen kräver samarbete? Jo, allt står still. Och det är där Sverige är nu.
Precis. Och dessutom – Fru Rödgrön, du har ju dragit röda linjer åt båda hållen. Mot SD och mot V. Vad händer om ditt parti hamnar mitt emellan? Blir det inte ganska ensamt då?
Vi kompromissar gärna – men inte med demokratins kärna.
Fast det säger alla! Alla partier påstår att just deras värderingar är demokratins kärna. Det är som att varje politiker tror sig vara författaren till grundlagen.
Jag kan faktiskt förstå båda. Det är klart man ska stå upp för värderingar – men när linjerna blir så många att man inte kan röra sig, då har man byggt ett stängsel, inte en demokrati.
Jag tror vi kan enas om att röda linjer ska användas med försiktighet. De behövs mot extremism – men inte som ursäkt för att slippa samarbeta.
Ja, och man borde införa ett slags “demokratisk skyldighet” att tala med alla partier som är demokratiskt valda. Man behöver inte tycka lika, men man ska lyssna.
Håller med. Politik handlar inte om renhet. Det handlar om resultat.
Jag kan gå med på det – så länge vi är tydliga med att vissa värderingar aldrig kan accepteras, oavsett väljarstöd.
Och jag kan leva med det – så länge ingen använder “värderingar” som ett svepskäl för att frysa ut halva parlamentet.
Så vi säger: Röda linjer kan behövas – men bara om de inte hindrar demokratin från att fungera.
Och kanske borde det finnas en blå linje också – en som säger att samarbete är viktigare än symbolpolitik.
